Hoppa till innehåll

Digital rundtur för barn

Här finns sidor med beskrivningar för dig som är barn, eller har barnasinnet kvar, och vill få lite lekfullare berättelser.

Jag heter Jöns Lejontand af Glimmersvans, men vännerna brukar kalla mig för Jönsson. Jag var slottskatt här i huset när det var nybyggt på medeltiden. På den tiden tillhörde Skåne Danmark och det var en rik dansk man som hette Jens Holgersen som byggde huset.

 

Klicka på länkarna nedan så ska jag visa dig runt i de olika delarna av borgen. Det finns elva rum – så håll dig till mig så att du inte går vilse!

Borgens utsida

Vi får inte missa utsidan – här finns många viktiga och finurliga saker!

Den nedre förstugan

Sådär ja, nu har vi kommit innanför dörren på Glimmingehus. Det var verkligen inte alla som fick göra det på min tid.

Källaren och köket

Bredvid köket ligger källaren. Här nere fick jag sällan vara för köksfolket. De var rätt snåla, men ibland gav de mig en skål mjölk. Det var gott!

Spiskällaren 

Spiskällaren kallades det rum där all mat och dryck förvarades. Följ med ska jag visa hur dåtidens skafferi såg ut.

Borgstugan

Nu är du i en sal som heter Borgstugan. Jens hade många besökare som han tog emot här.

Övre förstugan

Övre förstugan har vi kommit till nu och här var det alltid liv och rörelse.

Herregemaket

Det finns ett rum som kallas Herregemaket. Någon gång kunde man nog få lite egentid här, trots allt stök.

Stora salen

Nu är du i stora salen. Den var tidigare delad i ett stort och flera mindre rum och i det stora har många fester hållits!

Frustugan 

Frustugan var Jens fru Margaretas rum. Jag tycker det var det finaste rummet i huset.

Skytteloftet

Det här enorma rummet kallas för skytteloftet. Härifrån hade man bra sikt runt om borgen, fönstren var större förr än de är idag.

Vinden 

Nu är du uppe på Glimmingehus vind. Här har man den bästa utsikten i hela borgen, en fin dag kan man se hela vägen till havet härifrån!

 

Bilden visar en tecknad spökkatt i svartvitt framför borgen. Himlen är mulen.

Foto: Mats Larsson, Hans Nilsson, CC BY